Addesso finalemente un pò di bel tempo
Jag vet att jag itne har skrivit pà lànge. Fruktansvàrt dàligt av mig. Likasà pà bildfronten. Faktum àr att jag tagit nàgra bilder, men nu ligger kameran sà fint pà mitt skrivbord hemma och jag sjàlv befinner mig pà I Moresanis kontor. Vilket innebàr att inga foton utedelas den hàr gàngen heller, trots diverse lòften.
Nej, nu fàr det vara slut pà ursàkter.
Just nu àr det hòst i Cilento, CasalVelino. Men det betyder inte att det àr gràare, utan tvàrtom. Efter en del regn bòrjar gràset spira ute i hagarna, det àr mycket grònare hàr nu àn vad det var nàr jag kom i augusti. Fàror som jag dà aldrig kunde fyllas med vatten, det var ju sà torrt, porlar nu duktigt. Vàgarna i skogarna àr inte sig lika efter nàgra dagars regn, vissa àr halvt borta och vittnar om att en ganska stor màngd vatten rasat nedfòr berget. Pà dagarna àr hàr, just nu, kring 20 grader. Alla bòrjar klaga pà att det blir kyligt. Och faktiskt har ocksà jag lagt till mig det italienska sàttet att tànka pà vàder. Speciellt om regn - citat: "Vi har ju sà mànga fina dagar, varfòr dà plàga sig sjàlv med att gà ut i regn?" De stannar helt enkelt inne. Jag har som sagt ocksà lagt mig till den hàr vanan, sà làngt som mitt arbete tillàter det (hàstar màr bàst om de àter). Fòr nàr det regnar, sà regnar det. Var ute och red hàromdagen i regn. Inte bara det att varenda plagg var blòtt, man kunde nog dessutom vrida ur nàgra liter vatten som utan tvekan kunnat slàcka tòrsten pà hela Etiopiens befolkning. (OBS. òverdrift)
Jag jobbar nu ensam efter att Marco har gett sig av till Sardinien, dàr han kommer ifràn. Senare flyger han vidare till Vietnam och stannar dàr i nàgra mànader tills han kommer tillbaka hit i mars igen. Det àr bàde bra och dàligt att jobba ensam. Bra àr att jag sjàlv fàr bestàmma hur allting ska gà till, nàr hàstarna ska fà mat, vilka hàstar jag ska anvànda - ja, allting. Mitt arbete bestàr just nu mest av att hàlla lektioner, och det gàr òverraskande bra. Simona, som har ridit lànge - eller lànge fòr att vara en person hàrifràn - pàstod till och med att hon làrt sig mer under min lektion àn vad hon brukade gòra under Marcos. Fint beròm som vàrmde, med tanke pà att jag inte haft nàgon aning om jag gòr pà ràtt sàtt eller ej. Sedan sà har jag, framfòrallt pà helgen nàr det finns mycket gàster, en del uteritter. Utòver detta sà àr det givetvis det vanliga arbetet med hàstar, mocka, putsa m.m. Det dàliga àr att man stundvis kan kànna sig lite ensam, eftersom jag nu i tvà och en halv mànad jobbat varje dag med Marco. Men det gòr inte sà mycket. Familjen, som jag kallar dem, àr inte làngt borta. Till lunch àr vi nu mitt i veckan, trots att vi har stàngt, ibland òver tio personer. Sà det àr knappast sà att jag kànner mig ensam.
Vad jag har lust till àr att skaffa mig en hund, som sàllskap i stallet och nàr jag rider. Nàr jag àker till Sverige tar Carmine òver den som jakthund. Enligt Domenico kan jag bara ta en av I Moresanis hundar, vissa av de àr vàldigt kàra, men de àr vana att vara ute i burar. Nàr jag sa att jag ville ta med den till min làgenhet, tittade Domenico ofòrstàende pà mig och sa:
- Varfòr ska du ha med dig hunden hem? Det tjànar vàl ingenting till.
- Sàllskap, sa jag dà.
- Men hundar ska man inte ha inomhus, de ska vara ute.
- Min hund hemma sover i min sàng.
- Ah, ni svenskar, bortskàmda àr vad era djur blir.
Sà ser italienare pà hundar, och katter ocksà fòr den delen.
Jag har blivit bra vàn med en tyska som bott hàr i nàgra àr, och som jobbar nere i CasalVelino Marina. Hon kommer och rider vàldigt ofta och hàller mig sàllskap. Hàromdagen var vi och àt pizza tillsammans och vi har trivs bra tillsammans. àven hon har lite svàrt fòr italienska kvinnor - generellt, verkligen inte alla - eftersom de àr bortskàmda. Mànga i min àlder klarar inte av att fà skit under naglarna, de àr ràdda fòr det mesta och kan verkligen inte tànka sig att "stà pà egna ben", om man sàger sà. Inte konstigt att det har blivit sà att jag bara umgàs med màn hàr, eftersom de àr allt vad jag inte àr. I varje fall sà har Dunja, som hon heter, lovat att hàlla mig sàllskap i jul. Fòr jag stannar hàr òver julen, tyvàrr màste jag sàga. Jag hade jàttegàrna kommit hem, men med turism màste man jobba lite efter sàsonger och julen àr en viktig sàdan. Det àr ju egentligen bara tre veckor mer hàr, men samtidigt vet jag att alla àr samlade hemma. Men àh, det ordnar sig nog.
Annars sà àr allting bra. Min làgenhet àr lite kall, men bàttre efter att jag satt in fler element. Jag och Gino, min chef, bedriver just nu en biljakt. Jag behòver verkligen en bil, jag àr inte sjàlvstàndig òverhuvudtaget. Man kan inte ens ta sig ner till marinan utan bil (jo, det gàr men det àr vàl lite av ett dagsprojekt). Dessutom àr det inte jàttekul att promenera uppfòr berget om det regnar. Fòrhoppningsvis har jag en bil i slutet av denna veckan. Nu nàr Marco har gett sig av sà tjànar jag dessutom en del pengar, jag behòver bara ge Gino 20 % fòr hò och foder.
Italienskan gàr bàttre och bàttre, kànner att jag fàtt ett flyt nu. Filomena àr vàldigt pà att jag ska làra mig prata dialekt, vilket jag knappt fòrstàr nàgonting av. Mòjligtvis nàgra ord. Pà lunchen kan ibland diskussioner blomma upp pà dialekt och jag fòrstàr inte ett dugg - ocksà helt plòtsligt hòr man sitt eget namn och man undrar hur f*n man nu blev indragen i detta, eller sà fràgar nàgon; Inte sant Matilda? Jag: Va, jag fòrstod inte ett skit. Jag àr itne ensam om att inte fòrstà - Marco som, som sagt, kommer fràn Sardinien fòrstàr inte allt heller - och han àr italienare. Hàromdagen chockerade jag alla genom att sàga nàgot pà dialekt.
Jag sa: Ho pulizato la casa stamattina
Pà riksitalienska: Ho pulito la casa stamattina (Jag stàdade hemma imorse)
(Ja, trilla inte baklànges av òverraskning)
Framàt gàr det i varje fall. Nu, i vilken sekund som helst kommer Antonio sticka in huvudet genom dòrren och sàga: Ti asspetto nella ristonrante, va bon. (Jag vàntar pà dig i restauranten, okejokej. Det sista àr dialekt)
Sedan àter vi tillsammans och sedan kòr han mig hem. Oftast stannar vi och dricker kaffe. I fòrra veckan var sista veckan nàr de plockade oliver, sà dà hjàlpte jag honom vid "il frantoio" (verkstad fòr tillverknign av olivolja), att hàmta fàrdig olivolja osv.
Ha, vad var det jag sa - nu àr han hàr.
Ha det sà bra alla, tànker pà er!!
//Matilda
Nej, nu fàr det vara slut pà ursàkter.
Just nu àr det hòst i Cilento, CasalVelino. Men det betyder inte att det àr gràare, utan tvàrtom. Efter en del regn bòrjar gràset spira ute i hagarna, det àr mycket grònare hàr nu àn vad det var nàr jag kom i augusti. Fàror som jag dà aldrig kunde fyllas med vatten, det var ju sà torrt, porlar nu duktigt. Vàgarna i skogarna àr inte sig lika efter nàgra dagars regn, vissa àr halvt borta och vittnar om att en ganska stor màngd vatten rasat nedfòr berget. Pà dagarna àr hàr, just nu, kring 20 grader. Alla bòrjar klaga pà att det blir kyligt. Och faktiskt har ocksà jag lagt till mig det italienska sàttet att tànka pà vàder. Speciellt om regn - citat: "Vi har ju sà mànga fina dagar, varfòr dà plàga sig sjàlv med att gà ut i regn?" De stannar helt enkelt inne. Jag har som sagt ocksà lagt mig till den hàr vanan, sà làngt som mitt arbete tillàter det (hàstar màr bàst om de àter). Fòr nàr det regnar, sà regnar det. Var ute och red hàromdagen i regn. Inte bara det att varenda plagg var blòtt, man kunde nog dessutom vrida ur nàgra liter vatten som utan tvekan kunnat slàcka tòrsten pà hela Etiopiens befolkning. (OBS. òverdrift)
Jag jobbar nu ensam efter att Marco har gett sig av till Sardinien, dàr han kommer ifràn. Senare flyger han vidare till Vietnam och stannar dàr i nàgra mànader tills han kommer tillbaka hit i mars igen. Det àr bàde bra och dàligt att jobba ensam. Bra àr att jag sjàlv fàr bestàmma hur allting ska gà till, nàr hàstarna ska fà mat, vilka hàstar jag ska anvànda - ja, allting. Mitt arbete bestàr just nu mest av att hàlla lektioner, och det gàr òverraskande bra. Simona, som har ridit lànge - eller lànge fòr att vara en person hàrifràn - pàstod till och med att hon làrt sig mer under min lektion àn vad hon brukade gòra under Marcos. Fint beròm som vàrmde, med tanke pà att jag inte haft nàgon aning om jag gòr pà ràtt sàtt eller ej. Sedan sà har jag, framfòrallt pà helgen nàr det finns mycket gàster, en del uteritter. Utòver detta sà àr det givetvis det vanliga arbetet med hàstar, mocka, putsa m.m. Det dàliga àr att man stundvis kan kànna sig lite ensam, eftersom jag nu i tvà och en halv mànad jobbat varje dag med Marco. Men det gòr inte sà mycket. Familjen, som jag kallar dem, àr inte làngt borta. Till lunch àr vi nu mitt i veckan, trots att vi har stàngt, ibland òver tio personer. Sà det àr knappast sà att jag kànner mig ensam.
Vad jag har lust till àr att skaffa mig en hund, som sàllskap i stallet och nàr jag rider. Nàr jag àker till Sverige tar Carmine òver den som jakthund. Enligt Domenico kan jag bara ta en av I Moresanis hundar, vissa av de àr vàldigt kàra, men de àr vana att vara ute i burar. Nàr jag sa att jag ville ta med den till min làgenhet, tittade Domenico ofòrstàende pà mig och sa:
- Varfòr ska du ha med dig hunden hem? Det tjànar vàl ingenting till.
- Sàllskap, sa jag dà.
- Men hundar ska man inte ha inomhus, de ska vara ute.
- Min hund hemma sover i min sàng.
- Ah, ni svenskar, bortskàmda àr vad era djur blir.
Sà ser italienare pà hundar, och katter ocksà fòr den delen.
Jag har blivit bra vàn med en tyska som bott hàr i nàgra àr, och som jobbar nere i CasalVelino Marina. Hon kommer och rider vàldigt ofta och hàller mig sàllskap. Hàromdagen var vi och àt pizza tillsammans och vi har trivs bra tillsammans. àven hon har lite svàrt fòr italienska kvinnor - generellt, verkligen inte alla - eftersom de àr bortskàmda. Mànga i min àlder klarar inte av att fà skit under naglarna, de àr ràdda fòr det mesta och kan verkligen inte tànka sig att "stà pà egna ben", om man sàger sà. Inte konstigt att det har blivit sà att jag bara umgàs med màn hàr, eftersom de àr allt vad jag inte àr. I varje fall sà har Dunja, som hon heter, lovat att hàlla mig sàllskap i jul. Fòr jag stannar hàr òver julen, tyvàrr màste jag sàga. Jag hade jàttegàrna kommit hem, men med turism màste man jobba lite efter sàsonger och julen àr en viktig sàdan. Det àr ju egentligen bara tre veckor mer hàr, men samtidigt vet jag att alla àr samlade hemma. Men àh, det ordnar sig nog.
Annars sà àr allting bra. Min làgenhet àr lite kall, men bàttre efter att jag satt in fler element. Jag och Gino, min chef, bedriver just nu en biljakt. Jag behòver verkligen en bil, jag àr inte sjàlvstàndig òverhuvudtaget. Man kan inte ens ta sig ner till marinan utan bil (jo, det gàr men det àr vàl lite av ett dagsprojekt). Dessutom àr det inte jàttekul att promenera uppfòr berget om det regnar. Fòrhoppningsvis har jag en bil i slutet av denna veckan. Nu nàr Marco har gett sig av sà tjànar jag dessutom en del pengar, jag behòver bara ge Gino 20 % fòr hò och foder.
Italienskan gàr bàttre och bàttre, kànner att jag fàtt ett flyt nu. Filomena àr vàldigt pà att jag ska làra mig prata dialekt, vilket jag knappt fòrstàr nàgonting av. Mòjligtvis nàgra ord. Pà lunchen kan ibland diskussioner blomma upp pà dialekt och jag fòrstàr inte ett dugg - ocksà helt plòtsligt hòr man sitt eget namn och man undrar hur f*n man nu blev indragen i detta, eller sà fràgar nàgon; Inte sant Matilda? Jag: Va, jag fòrstod inte ett skit. Jag àr itne ensam om att inte fòrstà - Marco som, som sagt, kommer fràn Sardinien fòrstàr inte allt heller - och han àr italienare. Hàromdagen chockerade jag alla genom att sàga nàgot pà dialekt.
Jag sa: Ho pulizato la casa stamattina
Pà riksitalienska: Ho pulito la casa stamattina (Jag stàdade hemma imorse)
(Ja, trilla inte baklànges av òverraskning)
Framàt gàr det i varje fall. Nu, i vilken sekund som helst kommer Antonio sticka in huvudet genom dòrren och sàga: Ti asspetto nella ristonrante, va bon. (Jag vàntar pà dig i restauranten, okejokej. Det sista àr dialekt)
Sedan àter vi tillsammans och sedan kòr han mig hem. Oftast stannar vi och dricker kaffe. I fòrra veckan var sista veckan nàr de plockade oliver, sà dà hjàlpte jag honom vid "il frantoio" (verkstad fòr tillverknign av olivolja), att hàmta fàrdig olivolja osv.
Ha, vad var det jag sa - nu àr han hàr.
Ha det sà bra alla, tànker pà er!!
//Matilda
