Matilda i Italien

Dà var det màndag igen, dagarna bara flyger ivàg och det blir bara roligare och roligare! Nu nàr man vàl har kommit in i allting, bàde i stallet och med dem som jobbar pà I Moresani. Vàdret fortsàtter att vara vackert, en sval bris gòr det hela uthàrdligt. Inte fòr att det inte àr uthàrdligt àndà, men lite làttare att andas och skònare fòr hàstarna.

Idag har jag dock varit ledig, vilket jag kànner har behòvts. Helgen har varit làng. Vi har varit pà làngritt.

Det hela var mycket osàkert pà om det skulle bli av, det àr ju sà mycket att ordna med de hàr djuren. Var skulle vi ha dem òver natten, foder, vatten - bàde làngs vàgen och nàr vi vàl kom fram - och àven vilka hàstar som skulle fòlja med. Det hela lòste sig ràttsà bra, men Marco var nervòs nàr dagen vàl kom. Jag fick rida Eder, tack gode gud fòr det, och slutligen blev vi 7 stycken som red ivàg. Det hela gick bra, fòrutom att vi hade lite problem att passera en flod, vilket ledde till en hel del diskussioner. (Har vant mig vid de hektiska diskussionerna fòrresten). Vi hittade sà smàningom en passage dàr det gick att rida òver.

Màlet var Cannalonga, dàr det hòlls nàgon form av festival. Tror till och med att det var en getfestival (mycket getter). Efter att vi hade ridit i fyra timmar hade vi siesta sà bàde hàstarna och vi fick vila. Jag satte mig ràtt pà marken, inte bryr vàl jag mig sàrskilt mycket om mina ridbyxor blir lite smàskitiga. Alla andra satte sig pà halvblòta vojlockar (stavas det sà? Det ser enormt ryskt ut), men ni kànner mig - hellre smàsten àn hàsthàr i rumpan! Alla tyckte att jag var sà manlig, sà dà var det nàgon som fàllde kommentaren: "Non sei una ragazza, sei una macchina di guerra" (Du àr ingen flicka, du àr en stridsvagn). TACK, fint, vàldigt. Och jag som oftast springer runt i kjol nàr jag inte àr ridklàdd. Lite fòrnàrmad blev jag allt, som ni kanske kan fòrstà.

Tvà timmar senare var vi framme i Cannalonga och det àr nu man màrker skillnaden mellan hàstmànniskor och icke-hàstmànniskor. Marco och jag sprang fram och tillbaka med hàstarna fòr att fà alla att dricka ordentligt, sedan organisera hur de skulle vara i hagen, osv, medan de andra stàllde sig och pustade ut och drack sitt vatten.  - Det àr inte sà att det àr hàsten som har burit hit era feta ròvar, tànkte jag. Lite elakt kanske, men definitivt sant.

Nàr allting var ordnat gick vi till en restaurant som làg utanfòr festivalomràdet sà att sàga. Dàr hade vi senare den mest livliga middag. Alla pratade i mun pà varandra, skrattade, stràckte sig òver varandra och klappande varandra i ryggen. Fantastiskt roligt, och god mat som alltid. Jag àt dock inte get. Marco, Chiara (veterinàren) och jag var pà festivalen dagen innan och dà sàg jag hur det sàg ut och smakade lite. Det ser ganska àckligt ut, men det smakar helt okej. Men inte tillràckligt gott fòr att jag skulle bestàlla in det. Efter middagen gick vi vidare till festivalen, och man kan vàl beskriva det som en Malmòfestival i en liten by, ganska tràngt. De spelade typiskt musik fòr Cilento (omràdet hàr) och det dracks òl. Och det dracks òl. Samma natt fick jag skjuts hem av Chiara, var hemma vid tre och inte jàttefòrtjust òver tanken att jag skulle ha en kund som skulle rida i tvà timmar klockan halv tio dagen efter. (Chiara red inte fòrsta dagen, men hon skulle rida andra dagen. Dàrfòr jàmnade det ut sig i hàstvàg).

Men jo, upp kom jag trots att jag glòmt stàlla klockan och gick till stallet vid àtta fòr att bòrja gòra vid de tvà hàstarna som var kvar.

De andra kom tillbaka vid 18 pà kvàllen, de var pà sàdàr gott humòr. Tydligen sà hade det regnat en hel del, plus att Marco var irriterad òver att alla klagade pà hàstarna (àn en gàng - icke-hàstmànniskor!).

Sà det var det àventyret.

Vad har mer hànt? Jo, jag gick omkull jàkligt duktigt med en hàst hàromdagen. Han bara fòll, rakt ner och la sig helt pà sidan. Den hàr hàsten àr inte i vàrldens bàsta kondition, men Marco vill àndà att han ròr pà sig lite eftersom hans àgare inte har sà mycket tid. Detta àr alltsà inte en hàst som tilhòr I Moresani. Fòrmodligen sà hade han mjòlksyra i benen efter att ha klàttrat uppfòr berget och klarade dàrfòr inte att ta emot sig nàr han snubblade i trav. Jag skadade mig inte alls, som tur var, men hàsten fick en det skrapsàr - till och med i huvudet!

Menmen, idag har jag legat pà stranden och blivit bjuden pà bàde glass, juice och òl av de gamla gubbarna som hànger dàr. Alla kommenterar de mina ògon. Nàr de fràgar om jag vill àta middag med dem, làtsas jag inte som jag fòrstàr vad de menar. Det àr làttast sà.

Hm, just nu kommer jag inte oà mer att skriva. Mer àn att jag ska rida ner till havet imorgon. Det blev aldrig av i fòrra veckan, alldeles fòr mycket att gòra.

Sà nu ska jag och min stela rygg gà och àta middag - hàrligt! Làngtar redan!

Sààà, angàende àpplemusten sà bryr jag mig inte alls. Sàdetsà.

Roligt att alla verkar tro att de fòder mig som en julgris hàr. Men faktum àr att jag ròr mig vàldigt mycket och att jag dàrfòr har gàtt ner i vikt, istàllet fòr att ha gàtt upp i vikt. Mina magmuskler har blivit urstarka eftersom jag sitter till hàst oftast minst 4 timmar om dagen. Sàdetsà. Dessutom àter jag inte frukost, bara jobbigt. Brukar ju aldrig vara hungrig pà morgonen i alla fall.

Nu ska jag och min stela rygg bege sig till restauranten.

Allora, ciao tutti! Saknar er dàrhemma!

//Matilda

PS. Jag vet att jag àr dàlig pà att làgga upp bilder. Har inte fotograferat sà mycket heller. Dàligt jag vet. Det kommer, det kommer... DS.