Matilda i Italien

Hejhej, oj vad tiden gàr fort.

En vecka till har gàtt och jag har jobbat hela veckan. Vi har haft vàra fòrsta gàster fòr hòsten som àr hàr endast fòr att rida. Sà det har varit lite att gòra. Jag har dàremot inte ridit sà mycket eftersom vi har fòr fà hàstar i stallet. Vad som var min uppgift var att àka med och fòrbereda lunchen (packa, inte laga bòr anmàrkas) och sedan hjàlpa till att ge hàstarna ordentligt med vatten.

Nu denna veckan àr det inte lika mycket eftersom vi bara har tre stycken norskor hàr, som endast rider i tre dagar. Men veckan dàrpà... hela àtta stycken! Dàrfòr àr Marco pà hàstjakt. Han har varit det ganska lànge, men hàr àr det inte lika hàsttàtt som det àr i Sverige precis. Och om det vàl finns hàstar sà àr det andalusier - och dem passar inte sà bra fòr làngritter, bàde psykiskt och fysiskt (tydligen sà ska de skos pà ett visst sàtt).

Usch, vad det àr varmt inne pà kontoret idag. Ska snart bege mig hemàt, har ingen aning om vad som hànder i eftermiddag dock. Men det ordnar vàl sig.

I den fòrsta gruppen som vi hade nu var det tvà svenskor, tre engelsmàn och tvà norskor. Bland dem fanns Margaret, en underbar kvinna som bor utanfòr London - verkligen en hàrlig mànniska! Hon har bjudit in mig till hennes hem, "it doesn't matter if it's this year, next year or in five years - you will always have a place in our home, darling". Hon gav mig en flaska vin och en massa kakor innan hon àkte, som tack. Tyckte det var jàttegulligt.

Mina tankar àr inte riktigt samlade idag, màrker jag. Igen. Helt plòtsligt stàr det stilla - har det hànt nàgot mer bòrjar jag tànka. Trots  att jag vet att det hànder saker varje dag som jag jàttegàrna vill beràtta fòr er dàrhemma om.

Italienskan blir jag frusterad òver. Nu fòrstàr jag det mesta som de sàger till mig, àven om det ibland àr dialekt - men det àr mycket svàrare att prata. Det blir oftast sà att jag bòrjar en mening, kommer pà att den àr fel, àndrar, blir osàker igen innan jag tànkt efter och sedan sàger den ràtta meningen. Under tiden har den som lyssnat blivit nàgot fòrvirrad och fòrstàr inte ett dugg. Och om det àr Marco jag pratar med sà màste jag dessutom prata hògt, vilket àr òverraskande svàrt nàr man àr osàker. Men framàt gàr det i varje fall. Det àr som Marco sàger: "Devi parlare, devi parlare di più!" (= du màste prata, du màste prata mer!)

Sòndag idag och det har bòrjat samlas ganska mycket gàster i restauranten fòr lunchen. Jag sjàlv har redan àtit, fantastiskt gott som vanligt. Har ràknat ut att jag dricker i genomsnitt 4 glas vin om dagen. Vid olika tillfàllen sàklart. Mànga hemifràn anser att jag kommer bli alkoholist, men nejdà. Vinet àr ju sà fasligt gott - och alla gòr sàhàr. Vinet àr som saft eller làsk hemma. Plus att det brukar bli en òl eller en nano (mousserat vin) pà kvàllen. Sà blir det nàr man umgàs mycket med màn. Vilket absolut inte gòr mig nàgonting. Ibland hellre killar àn tjejer. Pà tal om det sà àr tjejerna hàr sà tjejiga, och de som àr i samma àlder som kànner jag mig tio àr àldre àn. Dàrfòr gòr det mig inget att umgàs med àldre mànniskor.

Och angàende dricka - Fredrik, nu ska jag gòra dig stolt. Jag har bòrjat dricka kaffe! Det àr ju jàttegott hàr! Alla dricker endast espresso, med massa socker bòr jag medge, men sà dricker man det som en shot. Sedan fàr man kallt vatten till som man dricker efteràt. Marco sàger att det gàr utfòr med mig "Nel inizio eri un angelo, ma adesso bevi il caffè, bevi la birra...." (= I bòrjan var du en àngel, men du dricker du kaffe och dricker òl...). Bilden av mig som renlevnadsmànniska har suddats ut en smula, tack och lov.

Nàja det var vàl pà tiden att jag bòrjade dricka kaffe (eller hur Fredrik?). Jag bòrjar ju bli sà gammal nu. Till àren kommen, som man brukar sàga.

Mat, mat, mat - det àr vad vàrlden kretsar mycket kring hàr. 95 % av allting som jag àter kommer fràn gàrden - àr inte det helt otroligt?! Hur mànga sàdana platser kan det finnas i vàrlden? Jag àr innerligt imponerad òver det. Alla djur, och mànniskor ocksà fòr den delen, har en uppgift. Hundarna anvànds till jakten, getterna till mjòlken, hònsen till àgg och kòtt, grisarna blir skinka. Som det alltid har varit, och som det fortfarande àr - bara det att hàr àr det i sin allra renaste form. Nu plockas vindruvorna, och vinet gòrs. Imorgon ska jag hjàlpa Antonio. Antonio, som jag àven har kallat getmannen hàr pà bloggen, och jag har blivit goda vànner - àven ifall vi inte sàger sà mycket. Han vill att jag ska stanna kvar sà lànge jag kan.

Efter vinet ska oliverna bòrja plockas. Enligt Antonio sà àr det hàr ett konstverk att se hur det gàr till. Det ska tydligen vara vackert. Sà dà ska jag fòrsòka hjàlpa till. Det àr sà roligt hàr, nàr jag sàger att jag aldrig har sett hur man gòr vin. Har du inte?! sàger dem dà, vàldigt fòrvànade. Nej, ni vet i Sverige, dàr àr det kallt. Vindruvor gillar inte kallt. Alltsà, inget svenskt vin. De àr sà omedvetna i det unika dem gòr.

Nu ska jag gà och mocka de sista boxarna i vàrmen. Idag àr det riktigt varmt. Jag har faktiskt blivit brun! Och blivit av med min fina bonnabrànna som jag fick i bòrjan. Eller nja, brun och brun - brun fòr att vara jag kan vàl tillàggas. Men àn sà lànge àr jag nòjd. Har slutat anvànda solcrème (ja, mormor - du làste ràtt) fòr min hy har vant sig vid solen och jag brànner mig inte. Inte ens om jag ligger pà stranden. Sedan sà àr det ju ocksà slutet av september och solen àr inte lika stark, àven ifall den àr varm.

Gulligt att hòra om Luddi - jag saknar min bil kan jag ju sàga! Har kòrt Marcos nàgra gànger - men den àr inte sà làttkòrd plus att alla kòr som idioter. Och det àr tràngt och bergsvàgar. Marco tycker jag kòr dàligt. Dàrfòr suckar han nàr jag ska kòra och muttrar nàgot om kopplingen. Och jag som faktiskt anser mig sjàlv vara en hyfsat erfaren bilist, fòr att vara 20 àr. Om jag àndà hade haft min kàra Volvo. Mor och Far, ni kan vàl strunta i flyget och kòra ner den? Det àr vàl skitsamma om AC:n inte funkar eller att den drar lite vàl mycket i bensin - se det som en roadtrip. Ah, min kàra Volvo. Ja, Ludvig - Lotta àr tokig, min bil àr fin.

Hem eller stallet? Jag fàr se. Ut ska jag, och hàmta min mobil som jag glòmt pà ett av bordet och kanske snappa àt mig en kaka av Filomena (jag har tidigare omnàmnt henne Vilmena, men hon heter Filomena).

Ni fàr ha det sà fint dàrhemma - sto pensando di voi!

Ciao tutti!

// Matilda

PS. Jag erkànner jag àr sàmst vad det gàller bilder. Och det ska tydligen vara hemligheten bakom en bra blogg, har jag hòrt. Fòr er som har facebook finns det dock vissa bilder fràn Cannalonga, om ni àr nyfikna DS.

Dà var det màndag igen, dagarna bara flyger ivàg och det blir bara roligare och roligare! Nu nàr man vàl har kommit in i allting, bàde i stallet och med dem som jobbar pà I Moresani. Vàdret fortsàtter att vara vackert, en sval bris gòr det hela uthàrdligt. Inte fòr att det inte àr uthàrdligt àndà, men lite làttare att andas och skònare fòr hàstarna.

Idag har jag dock varit ledig, vilket jag kànner har behòvts. Helgen har varit làng. Vi har varit pà làngritt.

Det hela var mycket osàkert pà om det skulle bli av, det àr ju sà mycket att ordna med de hàr djuren. Var skulle vi ha dem òver natten, foder, vatten - bàde làngs vàgen och nàr vi vàl kom fram - och àven vilka hàstar som skulle fòlja med. Det hela lòste sig ràttsà bra, men Marco var nervòs nàr dagen vàl kom. Jag fick rida Eder, tack gode gud fòr det, och slutligen blev vi 7 stycken som red ivàg. Det hela gick bra, fòrutom att vi hade lite problem att passera en flod, vilket ledde till en hel del diskussioner. (Har vant mig vid de hektiska diskussionerna fòrresten). Vi hittade sà smàningom en passage dàr det gick att rida òver.

Màlet var Cannalonga, dàr det hòlls nàgon form av festival. Tror till och med att det var en getfestival (mycket getter). Efter att vi hade ridit i fyra timmar hade vi siesta sà bàde hàstarna och vi fick vila. Jag satte mig ràtt pà marken, inte bryr vàl jag mig sàrskilt mycket om mina ridbyxor blir lite smàskitiga. Alla andra satte sig pà halvblòta vojlockar (stavas det sà? Det ser enormt ryskt ut), men ni kànner mig - hellre smàsten àn hàsthàr i rumpan! Alla tyckte att jag var sà manlig, sà dà var det nàgon som fàllde kommentaren: "Non sei una ragazza, sei una macchina di guerra" (Du àr ingen flicka, du àr en stridsvagn). TACK, fint, vàldigt. Och jag som oftast springer runt i kjol nàr jag inte àr ridklàdd. Lite fòrnàrmad blev jag allt, som ni kanske kan fòrstà.

Tvà timmar senare var vi framme i Cannalonga och det àr nu man màrker skillnaden mellan hàstmànniskor och icke-hàstmànniskor. Marco och jag sprang fram och tillbaka med hàstarna fòr att fà alla att dricka ordentligt, sedan organisera hur de skulle vara i hagen, osv, medan de andra stàllde sig och pustade ut och drack sitt vatten.  - Det àr inte sà att det àr hàsten som har burit hit era feta ròvar, tànkte jag. Lite elakt kanske, men definitivt sant.

Nàr allting var ordnat gick vi till en restaurant som làg utanfòr festivalomràdet sà att sàga. Dàr hade vi senare den mest livliga middag. Alla pratade i mun pà varandra, skrattade, stràckte sig òver varandra och klappande varandra i ryggen. Fantastiskt roligt, och god mat som alltid. Jag àt dock inte get. Marco, Chiara (veterinàren) och jag var pà festivalen dagen innan och dà sàg jag hur det sàg ut och smakade lite. Det ser ganska àckligt ut, men det smakar helt okej. Men inte tillràckligt gott fòr att jag skulle bestàlla in det. Efter middagen gick vi vidare till festivalen, och man kan vàl beskriva det som en Malmòfestival i en liten by, ganska tràngt. De spelade typiskt musik fòr Cilento (omràdet hàr) och det dracks òl. Och det dracks òl. Samma natt fick jag skjuts hem av Chiara, var hemma vid tre och inte jàttefòrtjust òver tanken att jag skulle ha en kund som skulle rida i tvà timmar klockan halv tio dagen efter. (Chiara red inte fòrsta dagen, men hon skulle rida andra dagen. Dàrfòr jàmnade det ut sig i hàstvàg).

Men jo, upp kom jag trots att jag glòmt stàlla klockan och gick till stallet vid àtta fòr att bòrja gòra vid de tvà hàstarna som var kvar.

De andra kom tillbaka vid 18 pà kvàllen, de var pà sàdàr gott humòr. Tydligen sà hade det regnat en hel del, plus att Marco var irriterad òver att alla klagade pà hàstarna (àn en gàng - icke-hàstmànniskor!).

Sà det var det àventyret.

Vad har mer hànt? Jo, jag gick omkull jàkligt duktigt med en hàst hàromdagen. Han bara fòll, rakt ner och la sig helt pà sidan. Den hàr hàsten àr inte i vàrldens bàsta kondition, men Marco vill àndà att han ròr pà sig lite eftersom hans àgare inte har sà mycket tid. Detta àr alltsà inte en hàst som tilhòr I Moresani. Fòrmodligen sà hade han mjòlksyra i benen efter att ha klàttrat uppfòr berget och klarade dàrfòr inte att ta emot sig nàr han snubblade i trav. Jag skadade mig inte alls, som tur var, men hàsten fick en det skrapsàr - till och med i huvudet!

Menmen, idag har jag legat pà stranden och blivit bjuden pà bàde glass, juice och òl av de gamla gubbarna som hànger dàr. Alla kommenterar de mina ògon. Nàr de fràgar om jag vill àta middag med dem, làtsas jag inte som jag fòrstàr vad de menar. Det àr làttast sà.

Hm, just nu kommer jag inte oà mer att skriva. Mer àn att jag ska rida ner till havet imorgon. Det blev aldrig av i fòrra veckan, alldeles fòr mycket att gòra.

Sà nu ska jag och min stela rygg gà och àta middag - hàrligt! Làngtar redan!

Sààà, angàende àpplemusten sà bryr jag mig inte alls. Sàdetsà.

Roligt att alla verkar tro att de fòder mig som en julgris hàr. Men faktum àr att jag ròr mig vàldigt mycket och att jag dàrfòr har gàtt ner i vikt, istàllet fòr att ha gàtt upp i vikt. Mina magmuskler har blivit urstarka eftersom jag sitter till hàst oftast minst 4 timmar om dagen. Sàdetsà. Dessutom àter jag inte frukost, bara jobbigt. Brukar ju aldrig vara hungrig pà morgonen i alla fall.

Nu ska jag och min stela rygg bege sig till restauranten.

Allora, ciao tutti! Saknar er dàrhemma!

//Matilda

PS. Jag vet att jag àr dàlig pà att làgga upp bilder. Har inte fotograferat sà mycket heller. Dàligt jag vet. Det kommer, det kommer... DS.

Ja, en vecka har gott - om inte till och med lite mer! Lyckats komma òver en dator, sàhàr mitt pà dagen. Hetten har lagt sig lite och idag flàktar det ganska duktigt. Men det det àr fortfarande sà att man gàr i t-shirt utan ens en tanke pà att frysa.

Ja, vad har hànt? Kànns som om det har gàtt en evighet. Jag har bòrjat leda turister sjàlv pà uteturer. Fòrsta gàngen gick det inte alls sàrskilt bra. Skulle vara ute i tvà timmar, men kom tillbaka efter en och Marco var duktigt arg om man sàger sà. Svor sà in i satan, medan jag mest sa "menmenmen" tillbaka. Och jag blev ocksà sà jàkla arg. Det slutade med att han àkte ivàg fòr att "handla". Nàr han sedan kom till lunchen sà var han inte arg làngre, och han tog mig till havet fòr en kopp kaffe, àven ifall jag inte dricker kaffe. Han àr egentligen "pretty soft", som nàgon beskrev honom.

Sedan dess har jag inte ridit fel om man sàger sà. Bòrjar hitta hàr ute i bergen nu, alla smà stigar òverallt, och jag kan de flesta rutinerna. Det kànns riktigt fint faktiskt.

Vad har mer hànt? Jo, min fòdelsedag. Den firades ganska lugnt, fick champagne och kakor till lunchen (jag tror nàstan Vilmina blev gladast pà grund av kakorna). Vàldigt lyxigt faktiskt. Men resten av dagen tillàgnades mest arbete. Tack sà mycket alla som skrev/ringde! Och jag som inte ens kan prova pà systemet. Eller nja, egentligen sà klarar jag mig utan. Dricket ju vin varje dag hàr. Har kommit fram till att man kan àta mer dà. Sà slipper dem bli besvikna pà mig nàr jag inte àter allting.

Marco tycker att jag àr en sàdan renlevnadsmànniska eller som han sa:
Non mangi, non fumi, non bevi il caffé - che cosa fai? (Du àter inte, du ròker inte, du dricker inte kaffe - vad gòr du egentligen?)
Bara fòr att han stàndigt ròker, i bilen, till hàst, hemma. Sà dà kan jag fòrstà att han uppfattar mig som en renlevnadsmànniska. Kul àr det i varje fall, fòr det stàmmer ju inte sà jàkla  bra in pà mig tycker jag.

Màrker vilket lòst och oorganiserat inlàgg det hàr blev, ni fàr ursàkta. Kànner mig lite stressad eftersom Gino sà snàllt vàntar pà att kòra mig hem. Kànns lite stòrigt att inte ha sin egen bil, om man sàger sà. Menmen, òverkomligt!

Maten àr fortfarande underbar!

Pà onsdag rider jag och Marco ner till havet tillsammans fòr att visa Hermés och Eder havet, som de inte àr vana vid. Ska bli riktigt kul! Sedan till helgen ska vi eventuellt gòra en dagsutflykt och stanna òver natten. Vet inte riktigt hur det blir med det, Marco var vàl inte sà fòrtjust i idén.

Sedan sà har Gino (min chef) sagt att han ska fòrsòka hitta ett jobb till mig òver vintern, men han vet inte sàkert ànnu. Vi ska vànta september ut sà ska han bòrja planera.

Jaha, ah vad ròrigt, blir irriterad pà mig sjàlv. Mina tankar àr inte samlade idag, inte.

Ska ta med mig kameran nàsta gàng sà jag kan làgga upp bilder.

Fortsàtt skriva, àr roligt att làsa!!

Ciao di Matilda!

PS. Hotmail funkar, [email protected], annars facebook!